Himlarna.

Jag ser inte längre några stjärnor
falla
Himlarna står utan
önskningar
Nätterna äro stora och
stumma
I hjärtat blinkar skärmen
tom...
Kanske finns Du inte mer ?

Utan att passera gå.

Jag har vänt
mig om
och börjat vandra.
Rak i ryggen,
med fasta steg,
utan att passera gå.
Jag tänker inte
vända tillbaks,
inte tveka,
inte undra...
Om inte Du,
vem skall älska
mig då ?

Tusenbitars pussel.

Står
bakom dörren
till ditt liv
Skammens rosor
på min hals
Vill skyla
min nakenhet,
ta på mig i hast
Släta ut
stolthetens skrynklor
och veck
Men mina ögon
är blinda
Mina fingrar
stumma
Rädslan het
Och på linoleummattan
mitt hjärta...
Ett tusenbitars pussel
utslängt
Omöjligt att någonsin
mer
få på plats

Orden.

Flyttfåglar i skymning
på resa över jorden.
Vind som bär
när vingar vilar.
En längtan bort och hem
som alltid färdas.
Om Du har mig kär
skicka bud med dem,
det räcker med en viskning...
...de hittar mig.
Och genom natten färdas orden.

Avsked.

Känner tidens växling
från liv till död
Fukten, mörkret,
den svarta skuggan
En annalkande kyla,
en viskning om slut
Vi har ju knappt
börjat Du och jag
och redan skall du gå
Med vinterrock, halsduken
virad och väskan i hand
Hör klockans tickande,
pulsslag mellan nu och då.

Bär mig i hjärtat.

Minns du den där
första omfamningen
som varade lite
för länge,
hur vi inträngda
i ett bakre rum
döljda från obehöriga
blickar
beträdde förbjuden
mark
Minns du den där
glassen vi delade
en av sommarens
första riktigt varma
kvällar,
då fönster stod öppna
längs med
hela gatan och glassen
var som en första
kyss
Minns du din arm mot min
på föreställningen
där varje inslag
var en berättelse
om oss
Bär mig i hjärtat
när du packar väskan
när du går
när du försvinner bort.

Väck mig tyst.

Jag lägger mig ner en
stund
I gräs högt, vajande,
mjukt
Sluter ögonen och
känner värmen
över lår, mage,
bröst
Jag somnar till ljudet
av tidens gång och
vindens sus
Drömmer om kärlek
och doften av din
hud
Om du väcker mig,
gör det tyst...
Med smeksamma händer,
med din tyngd,
med en kyss