Avsked.

Känner tidens växling
från liv till död
Fukten, mörkret,
den svarta skuggan
En annalkande kyla,
en viskning om slut
Vi har ju knappt
börjat Du och jag
och redan skall du gå
Med vinterrock, halsduken
virad och väskan i hand
Hör klockans tickande,
pulsslag mellan nu och då.

Bär mig i hjärtat.

Minns du den där
första omfamningen
som varade lite
för länge,
hur vi inträngda
i ett bakre rum
döljda från obehöriga
blickar
beträdde förbjuden
mark
Minns du den där
glassen vi delade
en av sommarens
första riktigt varma
kvällar,
då fönster stod öppna
längs med
hela gatan och glassen
var som en första
kyss
Minns du din arm mot min
på föreställningen
där varje inslag
var en berättelse
om oss
Bär mig i hjärtat
när du packar väskan
när du går
när du försvinner bort.